Kvädet om Trym

Trymskvädet eller Kvädet om Trym, fornvästnordiska Þrymskviða, är en dikt ur den Poetiska Eddan och finns bevarad i Codex Regius. Den har översatts till svenska av bland annat Erik Brate, Åke Ohlmarks och Björn Collinder.

Tors hammare har rövats bort av jätten Trym som kräver att få Freja till maka för att lämna tillbaka den. För att få tillbaka den, klär då Tor ut sig till Freja och reser till bröllopet med Loke som brudtärna. När Tor sedan lyckas få tag på hammaren, dräper han Trym och hela hans hushåll.

1. Vred var Ving-Tor,
när han vaknade,
och sin hammare
han saknade;
han riste på sitt skägg,
han ruskade sitt hår;
Jordens son
satt och trevade.

2. Det första ord,
han fällde, var detta:
»Hör nu, Loke,
vad här jag säger,
som ingen vet
vare sig på jorden
eller i höga himlen:
hammarn från asaguden stulits.»

3. De gingo till Frejas
fagra gårdar,
och det första ord,
han fällde, var detta:
»Vill du mig, Freja,
din fjäderhamn låna,
om jag min hammare
hitta kunde?»

Freja sade:
4. »Jag gåve den dig ock,
fast av guld den vore,
satte i din hand,
fast den vore av silver.»

5. Loke flög då,
fjäderhamnen ven,
tills han kom utanför
asars gårdar
och jagade in
i jättars bygder.

6. Trym satt å högen,
tursadrotten,
snodde tränsar av guld
åt tikarna sina
och manen jämnade
på manken av hästarna.

Trym sade:
7. »Hur är det med asar?
Hur är det med alfer?
Vi har ensam du givit dig
in i jättebygderna?»
Loke sade:
»Illa är med asar,
illa är med alfer.
Håller du Lorrides
hammare gömd?»

Trym sade:
8. »Jag håller Lorrides
hammare gömd
åtta mil
under jorden.
Ingen densamma
återhämtar,
om ej Freja till mig
han för som hustru.»

9. Loke då flög,
fjäderhamnen ven,
tills han jagade ut
ur jättarnes bygder
och kom inom
asars gårdar.
Han mötte Tor
mitt på gården,
och det första ord,
han fällde, var detta:

10. »Har målet du nått,
såsom möda du haft?
Säg i luften
långa tidenden!
Ofta den sittande
sviker minnet,
och den liggande
med lögn kommer.»

Loke sade:
11. »Målet jag nått
och möda jag haft.
Trym har din hammare,
tursarnes drott.
Ingen densamma
återhämtar
om ej Freja till honom
han för som hustru.»

12. De gå att den fagra
Freja träffa,
och det första ord,
han fällde, var detta:
»Bind dig, Freja,
i brudelin;
vi två skola åka
till tursarnes värld.»

13. Vred vart då Freja
och fnyste av harm;
hela asasalen
under henne skalv,
och brisingasmycket
brast ifrån halsen:
»Den mangalnaste
månde jag vara,
om jag med dig åker
till jättarnes bygder.»

14. Tillsammans voro alla
asar på tinget
och asynjorna alla
att överlägga,
och mycket rådslogo
mäktiga gudar,
huru Lorrides hammare
de hämta skulle.

15. Då yttrade Heimdall,
av asar den vitaste, -
han visste väl framtiden
som vanerna annars -:
»Bindom på Tor då
brudelin;
bäre han det stora
brisingasmycket!

16. Ned från midjan
låtom nycklar skramla
och kvinnokläder
kring hans knän falla,
och på bröstet
breda stenar,
och händigt vi skola
hans huvud pryda.»

17. Då yttrade Tor,
asen den starke:
»Mig skola asarne
omanlig kalla,
om mig binda jag lät
i brudelin.»

18. Då sade Loke,
Lauveys son:
»Tig du, Tor,
med detta tal!
Snart skola jättar
gästa i Asgård,
om dig din hammare
du hämtar ej åter.»



19. De bundo på Tor då
brudelin
och det bålstora
brisingasmycket,
läto ned från midjan
nycklar skramla
och kvinnokläder
kring knäna falla,
men på bröstet de satte
breda stenar
och händigt de
hans huvud prydde.

20. Då sade Loke,
Lauveys son:
»Jag skall som tärna
träda i din tjänst;
vi två skola åka
till tursarnes värld.»

21. Hemåt blevo bockarne
båda drivna,
spända i skacklar,
springa de skulle.
Bergen brusto,
brann jorden i lågor;
till Jotunheim åkte
Odens son.

22. Då sade Trym,
tursarnes drott:
»Stån jättar, upp,
strön på bänkarne halm!
Fören nu till mig
Freja som hustru,
Njords dotter
från Noatun!

23. Här gå på gården
guldhornade kor,
helsvarta oxar
till hugnad för jätten;
smycken har jag många,
smiden har jag många
Freja ensam
ägde jag icke.»

24. Snart till kvällen
det kommet var,
och öl blev buret
på bordet åt jättarne.
Tor ensam åt en oxe,
åtta laxar,
allt läcker, som kvinnorna
bekomma skulle,
Sivs man drack
tre såar öl.

25. Då sade Trym,
tursarnes drott:
»Var såg du brudar
bita vassare?
Jag såg ej brudar
bita bredare
eller mer mjöd
en mö dricka.»

26. Men den sluga tärnan
satt framför dem
och genmäle hittade
att jätten svara:
»Freja åt intet
på åtta dagar,
så gärna hon ville
till jättarnes bygder.»

27. Han lutade sig under linklädet,
lysten att kyssa,
men for tillbaka
bort genom salen.
»Vi äro Frejas ögon
så fruktansvärda?
Mig tycktes, att eld
ur ögonen brinner.»

28. Men den sluga tärnan
satt framför dem
och genmäle hittade
att jätten svara:
»Freja sov intet
på åtta nätter,
så gärna hon ville
till jättarnes bygder.»

29. In kom jättarnes
arma syster
och brudgåva
bedja vågade:
»Drag dina röda
ringar av händerna,
om vinna du vill
vänskap av mig,
vänskap av mig
och välvilja all!»

30. Då sade Trym,
tursarnes drott:
»Bären hammaren in
bruden att viga!
Läggen Mjollner
i möns knä!
Vigen oss tillsammans
med Vars hand!»

31. På Lorride hjärtat
log i bröstet,
när, hård till sinnes,
han hammarn varsnade.
Trym först han dräpte,
tursarnes drott,
och all jättens
ätt han lamslog.

32. Han ihjälslog den åldriga
jättarnes syster,
henne, som brudgåva
bedit hade.
Slag i stället
för slantar hon fick
och hugg av hammaren
för hopen av ringar.
Så fick Odens son
åter sin hammare.